Lite down känner man sig.. dels att man inte vet när man få se sin älskade dotter Moa igen… grät en skvätt igår när jag kom hem.. men hade jag nån att bli tröstad av ? nä..
satt hemma i ensamheten o bara glodde… svarade halvt som halvt på msn o vissa personer fick svar som är mest online för att vara online pallar inte o prata .. men jag pratade mest me en person på msn.. tack att du finns…
anledningen att jag va ensam var att kryckan bestämde sig att åka hem samtidigt som när Moa o Peter skulle åka med tåget… men kryckan va snäll o gjorde att han åkte buss .. så en timme fick man va med han innan de va dax för han o kliva på bussen…
i en j***a timme fick man höra ”förlåt” osv… visst i början kändes de bra att han bad om ursäkt men sen blev man så trött på de.. men jag knep igen… ville inte förstöra den sista stunden.. för han visste inte om man ses om 1v. ca lr om man ses om 2v. vilket han tjöta om åxå…
så nu sitter man här o funderar på.. när ska jag få se de 2personer i mitt liv jag tycker om igen !! ??
jag vill inte verka föör på .. för då kanske de blir inget av de ena lr andra… så hur fan ska jag göra ? va e för mycket ? va e för litet ? Va e lagom ?
vet att grubbla för mycket är ine bra.. men grubbla har jag för mestadels gjort av mitt nuvarande liv.. för jag har knappt haft nån som jag verkligen känner av personligen gett 100% av sin tid till mig när man ses o behöver prata ut…. Var e hon/han ? trodde de va mitt x men så fel jag hade.. verkar även att min nuvarande inte är d heller, gud…
även ma friends verkar de som att de inte bryr sig…
var e du ?